Jag har varit hemma ett par dagar och tagit det lugnt nu, gott om sömn, gjort enklare uppgifter på datorn som att rensa i det hemskt djupa träsket av e-post som bara öser in och lite korta samtal på mobilen. Varför har det blivit så då?

Jo, jag har troligtvis lyckats trampa sönder en hel hög med speglar utan att märka det och nu kommer straffet:

1. Jag skulle åka lite skridskor i söndags med mina kära syskon, märker direkt när jag plockar fram skridskorna att dom har rostat eftersom jag glömde ta in dom förra helgen. Resultat: hemskt dåligt fäste, en ofrivillig split med sträckt muskel i ljumsken som resultat.

2. Packar ihop skridskorna och går över till innebandyhallen. Givetvis svårt att springa med den ömmande ljumsken men jag kämpar på. Kenny råkar sparka till fotknölen på min vänsterfot precis när jag sätter ner den. Resultat: en rejäl stukning på samma fot som jag hade sönder senan på i våras.

3. Det börjar kännas tungt nu, men jag sätter mig bredvid planen och lindar fotleden hårt. Foten domnar bort och börjar bli blå, bästa sättet att undvika svullnad har jag fått lära mig. Släpper lindan ett par gånger och låter lite blod komma fram och till slut trycker jag ner den lindade foten i skon och spelar vidare. Resultat: Brorsan skjuter ett hårt skott rakt på pungen och när smärtan har lagt sig får jag ett ännu hårdare skott på hakan.

4. Dagen efter går det trögt att komma ur sängen och jag biter ihop hårt när jag försöker gå snabbt till pendeln. Skriver in på innebandyanmälan att jag kommer till kvällens övningar men är osäker på om jag kan springa. Dyker upp på eftermiddagen och stapplar omkring under uppvärmningen, ljumsken smärtar värst men efter ett tag går det ganska bra att springa. Någon halvtimme in i spelet springer jag och Olle från varsit håll mot bollen, båda är lika säkra på att hinna först. Jag hinner först med ganska god marginal men drar ändå nitlotten eftersom Olle inte hinner ändra riktning. Resultat: Olles axel mot min käke som krasar till obehagligt. Omedelbar smärta i bakhuvudet och ett rött vänsteröga, känner mig yrslig och väljer att avbryta och åka hem.

Har med all rätt varit lite rädd för att gå ute i halkan, men än så länge har inget mer inträffat...

TrackBack-länk

Kommentarer (2)

RSS för kommentarer

Susanne skrev:

Spindelkvinnan!! Skulle du halka hamnar du sannolikt hos mig på akutvårdsavdelningen, och då lovar jag att ta väl hand om dig!! Rätt populärt just nu att halka omkull och ådra sig en fraktur eller två, alt. skada ryggen vid snöskottning. Så ta det lugnt med det också! Kram

Sunday 26 December 2010 14:50 | hemsida

Tyrone skrev:

... Hehe, det känns tryggt att veta! Snöskottning har jag fått träna en hel del på nu uppe i stugan och japp, det känns definitivt i ryggen efteråt, men inga skador utan snarare ett bevis på att den är för otränad. Tyvärr blev det ingen snowboardåkning på jullovet, annars hade jag definitivt ännu en ganska bra chans där Kram!

Tuesday 28 December 2010 19:01 | hemsida

Namn

E-post

Hemsida

Titel

Kommentar

mindre | större

Lägg till kommentar