Brorsan är gräsänkling ett par dagar innan han drar upp till vår stuga och fixar sommarens vattenläcka så han passade på att bjuda över oss på en liten TV-spelskväll.

Tillsammans med Kenny lyckades han skrapa ihop fyra handkontroller och vi började med att köra en tennismatch mot varandra, dubbel så klart. Jag och Jocke åkte på stryk så det visslade om det men kom igen när det var dax för fotbollsmatch. Tyvärr blev det 1-1 i den matchen men vi pressade stundtals riktigt hårt.

Innan vi började spela hade vi gjort upp en rejäl brasa ute i kylan och eftersom vi var på gymmet och tränade innan spelandet gick vi ut och grillade lite korv när magarna började gnälla.

Efter det skulle vi gå ut och bada i bubbelpoolen, men ett tillfälligt hjärnsläpp gjorde att André drog igång både infravärme, höjde värmen i poolen, satte igång massagestrålarna och bubblorna mer eller mindre samtidigt.

12 plötsliga kW gillade inte en av huvudsäkringarna så det blev bad i mörkret, utan bubblor istället, men det var kul ändå

Igår träffade jag Ena inne på söder och vi spelade lite biljard ihop. Man kan väl lugnt säga att vi var ungefär lika dåliga båda två, det var inget skönspel direkt.

Ena har varit riktigt bra på det en gång i tiden men det tar ett tag innan man kommer in i det igen. Jag däremot har alltid varit helt kass, men Ena gav mig ett par riktigt bra tips och mot slutet fick vi båda in några ganska fina stötar!

Fotona ser definitivt proffsigare ut än vad spelet egentligen var, det proffsigaste när Ena sköt bakom ryggen fick jag dock inte ta. Det var en riktigt rolig kväll och kul att vi spelade så pass jämnt som vi gjorde så det blev lite spänning i det hela!

Jag hittade ett vansinnigt kul spel idag, om man som jag gillar lite hjärngymnastik och har lite vrickad fantasi åtminstone. Kort och gott så skiljer det sig från alla andra spel på så sätt att det inte gäller att klara sig igenom varje bana. Banorna går istället ut på att hitta något sätt att ta livet av sig på.

Till sin hjälp har man vassa taggar, tunga kassaskåp, pistoler, studsmattor och annat kul, lyckas man förverka sina 50 liv så klarar man spelet.

För er som tycker att det är jobbigt svårt kan jag glädja er med att det (åtmintone tyckte jag det) blir lättare mot slutet!

Ni som anser er vara duktiga på klurigheter måste bara testa det, hör av er och berättade vad ni tyckte!

Karoshi Suicide Salaryman

Jag har spelat FPS-spel (man ser spelet ur en soldats ögon, t ex Counter Strike) några år nu. Det hela började med att en polare på jobbet lurade in mig i spelet Black Hawk Down där han var sjukvårdare. Självklart blev även jag sjukvårdare och vi satt och diskuterade strategier och matcher på varenda rast på jobbet.

Klanen vi spelade i var helt underbar och jag fick flera vänner där som jag fortfarande träffar ibland, men efter ett tag rasade det ihop och jag bestämde att jag aldrig skulle ta ett spel så seriöst igen (vi spelade på europanivå och kom faktiskt väldigt långt, vi vann dessutom den nordiska ligan NLL ett par gånger).

Jag tappade intresset för Black Hawk Down efter avhoppet från klanen och försökte hitta en lämplig ersättare där jag kunde spela något som liknade sjukvårdarrollen. Via Call of Duty 2 och 4 hamnade jag till slut i Team Fortress 2 som har nio olika roller som hjälper varandra, varav en är sjukvårdare (tredje från höger i bilden nedan).

Spelet är otroligt oseriöst och komiskt, t ex skjuter sjukvårdarens vapen sprutor, men samarbetet man har trots att man spelar tillsammans med helt okända spelare är svårt att hitta i andra spel. Att spelet totalt saknar verklighetsuppfattning gör att det även passar personer som tycker att det är jobbigt med realistiskt dödande.

Hojta till om du skulle vilja provspela lite, det skulle vara kul med sällskap, för tillfället spelar alla andra jag lärt känna via spelandet Call of Duty 4.

Det finns massor med små korta filmer om spelet på t ex Youtube, titta t ex på den här som någon har knåpat ihop helt inofficiellt.