Den jobbiga flyttprocessen börjar äntligen se sitt slut. Förra söndagen skrev jag efter mycket tvekan på kontraktet med köparen av min lägenhet, det känns väldigt skönt att osäkerheten äntligen är över och idag har jag börjat sälja bort möblerna och kommer leva sista veckorna i ett stort hav av utrymme.

Köpet av min nya lägenhet innebar ett antal sömnlösa nätter och massor med funderingar över om det verkligen var värt att lägga så sjukt mycket pengar på en lägenhet, men till slut resonerade jag som så att det alltid kommer finnas folk som vill bo centralt och är beredda att betala för det så jag borde inte ha några problem att få igen mina pengar den dag det väl blir dax att sälja. Resterande saker som kontraktskrivning, lån, mm gick oerhört smidigt.

Försäljningen var dock betydligt jobbigare, det har gått åt väldigt mycket energi för att förbereda fotografering och visning, och när mäklaren sedan berättade att det var fem sällskap på första visningen kändes det inte särskilt lyckat.

När budgivningen väl började såg det ännu mörkare ut och jag började förbereda mig på att få behålla lägenheten och göra en ny visning vid ett senare tillfälle. Alternativet var att sälja till min bror som erbjöd sig att köpa lägenheten för att fortsätta den renovering som jag påbörjat och sälja den lite senare.

Dock så kom budgivningen till slut igång och slutade på 1 310 000 kr vilket var mindre än vad jag hade hoppats på men helt klart acceptabelt. Dagen efter kom nästa hög med grus i maskineriet, mäklaren berättade att den som hade lagt högsta budet ville köpa lägenheten via sitt företag (som juridisk person) vilket jag som stryrelsemedlem vet att det är ytterst tveksamt om det går igenom. Mäklaren från Fastighetsbyrån förklarade dock att han skulle köpa den privat om det inte gick igenom.

En timme senare var det kontraktskrivning och när mäklaren ännu en gång påpekade att köparen skulle köpa den privat om företagsköpet inte gick igenom svarade köparen "Det får vi se då om det blir aktuellt!", vilket ännu en gång tog mig tillbaka till ruta ett med total osäkerhet. Jag höll god min på mötet men ringde sedan upp mäklaren och skällde ut honom eftersom han hade berättat för mig i tid om köpet som juridisk person, då hade jag direkt bett honom fråga den andra köparen om hon ville ha den istället för sitt bud som bara var 10 000 lägre.

Tack vare mina snälla kolleger i styrelsen kom det väntade beslutet ganska snabbt, köpet som juridisk person gick inte igenom. Vid det här laget var jag riktigt förbannad på både mäklaren och köparen som inte kunde ge några klara besked och beslutade efter ett långt samtal med brorsan om att sälja den till honom istället på grund av mitt stora missnöje med mäklaren och köparen.

När jag ringde och berättade om mitt beslut för mäklaren började han hota med att jag ändå skulle kunna få betala hela eller en del av arvodet, trots att han när vi skrev kontraktet sa att jag när som helst kunde dra mig ur affären och sälja till t ex en familjemedlem utan kostnad. Så jävla pinsamt att hota med det för att försöka klamra sig fast vid affären!

På grund av den osäkerhet som ovanstående hot gav kände jag mig ändå tvungen att genomföra försäljningen via mäklaren, dock inte utan att tvinga honom att dra av 10 000 på arvodet för allt skit som jag hade fått reda ut på grund av hans misstag.

Tyvärr räcker dom 10 000 kronorna räcker inte långa vägar för att få tillbaka något förtroende för mäklaren på Fastighetsbyrån.

Men nu är det äntligen dax att se fram mot allt det nya, snart bor jag i min nya förening Brf Rosenlundsterrassen vid Medborgarplatsen! =)

TrackBack-länk

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer

Namn

E-post

Hemsida

Titel

Kommentar

mindre | större

Lägg till kommentar