Den jobbiga flyttprocessen börjar äntligen se sitt slut. Förra söndagen skrev jag efter mycket tvekan på kontraktet med köparen av min lägenhet, det känns väldigt skönt att osäkerheten äntligen är över och idag har jag börjat sälja bort möblerna och kommer leva sista veckorna i ett stort hav av utrymme.

Köpet av min nya lägenhet innebar ett antal sömnlösa nätter och massor med funderingar över om det verkligen var värt att lägga så sjukt mycket pengar på en lägenhet, men till slut resonerade jag som så att det alltid kommer finnas folk som vill bo centralt och är beredda att betala för det så jag borde inte ha några problem att få igen mina pengar den dag det väl blir dax att sälja. Resterande saker som kontraktskrivning, lån, mm gick oerhört smidigt.

Försäljningen var dock betydligt jobbigare, det har gått åt väldigt mycket energi för att förbereda fotografering och visning, och när mäklaren sedan berättade att det var fem sällskap på första visningen kändes det inte särskilt lyckat.

När budgivningen väl började såg det ännu mörkare ut och jag började förbereda mig på att få behålla lägenheten och göra en ny visning vid ett senare tillfälle. Alternativet var att sälja till min bror som erbjöd sig att köpa lägenheten för att fortsätta den renovering som jag påbörjat och sälja den lite senare.

Dock så kom budgivningen till slut igång och slutade på 1 310 000 kr vilket var mindre än vad jag hade hoppats på men helt klart acceptabelt. Dagen efter kom nästa hög med grus i maskineriet, mäklaren berättade att den som hade lagt högsta budet ville köpa lägenheten via sitt företag (som juridisk person) vilket jag som stryrelsemedlem vet att det är ytterst tveksamt om det går igenom. Mäklaren från Fastighetsbyrån förklarade dock att han skulle köpa den privat om det inte gick igenom.

En timme senare var det kontraktskrivning och när mäklaren ännu en gång påpekade att köparen skulle köpa den privat om företagsköpet inte gick igenom svarade köparen "Det får vi se då om det blir aktuellt!", vilket ännu en gång tog mig tillbaka till ruta ett med total osäkerhet. Jag höll god min på mötet men ringde sedan upp mäklaren och skällde ut honom eftersom han hade berättat för mig i tid om köpet som juridisk person, då hade jag direkt bett honom fråga den andra köparen om hon ville ha den istället för sitt bud som bara var 10 000 lägre.

Tack vare mina snälla kolleger i styrelsen kom det väntade beslutet ganska snabbt, köpet som juridisk person gick inte igenom. Vid det här laget var jag riktigt förbannad på både mäklaren och köparen som inte kunde ge några klara besked och beslutade efter ett långt samtal med brorsan om att sälja den till honom istället på grund av mitt stora missnöje med mäklaren och köparen.

När jag ringde och berättade om mitt beslut för mäklaren började han hota med att jag ändå skulle kunna få betala hela eller en del av arvodet, trots att han när vi skrev kontraktet sa att jag när som helst kunde dra mig ur affären och sälja till t ex en familjemedlem utan kostnad. Så jävla pinsamt att hota med det för att försöka klamra sig fast vid affären!

På grund av den osäkerhet som ovanstående hot gav kände jag mig ändå tvungen att genomföra försäljningen via mäklaren, dock inte utan att tvinga honom att dra av 10 000 på arvodet för allt skit som jag hade fått reda ut på grund av hans misstag.

Tyvärr räcker dom 10 000 kronorna räcker inte långa vägar för att få tillbaka något förtroende för mäklaren på Fastighetsbyrån.

Men nu är det äntligen dax att se fram mot allt det nya, snart bor jag i min nya förening Brf Rosenlundsterrassen vid Medborgarplatsen! =)

Jag är med i en grupp för testpiloter på Facebook och blev precis erbjuden att testa ett nytt headset från Nokia. Jag hoppas verkligen att jag blir utvald för det finns nog ingen som har större problem än jag med headset till mobilen!

Jag skriver lite om problemen här så får vi se om dom vågar anta utmaningen!

För det första så har jag en HTC Hero och jag misstänker starkt att den är den största källan till mina problem. Jag har tidigare väldigt dåliga erfarenheter av blåtandsheadset med dåligt ljud, svårt att koppla ihop det med egentligen alla mobiler jag har ägt och diverse problem med dålig batteritid, mm.

När jag väl fick min Hero valde jag därför att istället köra ett trådbundet headset, det fungerade väldigt bra. I en månad!

Sedan gick sladden sönder med en brusande mikrofon som resultat och kunder som klagade på att jag knappt hördes. Varje månad i nästan ett halvår bytte jag ut headsetet på garantin innan det försvann ur sortimentet. Då bytte jag istället till ett blåtandsheadset från SonyEricsson och här börjar det hända lustiga saker:

1. Det tar ca fem (!) minuter att få mobilen att kommunicera via headsetet.

2. När det ringer och jag trycker på headsetet för att svara hamnar samtalet i nio fall av tio i mobilen.

3. Om jag lyssnade på musik i headsetet när jag svarade fortsätter musiken att spelas efter samtalet. Problemet är bara att den inte längre spelas i headsetet utan i telefonen, vilket leder till pinsamma problem på tåg och bussar. Att få tillbaka musiken i headsetet innebär att gå till steg 1 och trassla i fem minuter.

I praktiken leder detta till att jag nästan aldrig använder headsetet för samtal vilket gör att jag tappar effektivitet i arbetet på grund av att jag inte får båda händerna fria (viktigt som IT-konsult) och låter bli att svara när jag kör bil.

Reklamfilmen för headsetet från Nokia ser väldigt lovande ut, men mina tidigare erfarenheter gör mig till en av dom största skeptikerna. Men det skulle vara väldigt kul att få chansen att prova!

Om det är någon annan som är intresserad av att testa kan ni göra det här via Smartsons testpilotsida.

Det går ju även bra att anmäla sig som testpilot och invänta något annat intressant, kika in igruppen på Facebook.

Jag har inte mycket motivation till något just nu, särskilt inte att skriva av mig och orsaken ser ni på bilden ovan. Liljen gjorde slut i tisdags och jag kommer nog aldrig förstå riktigt varför.

Jag har nog aldrig mått så bra som det här året, jag har varit så himla glad över att jag träffade Liljen och det har varit så underbart att ha någon att dela allt med vare sig det har varit bra eller dåliga saker.

Men nu är allt som varit bra över och återstår gör bara att försöka gå vidare, over and out...

De första dagarna uppe i stugan var vädret inte riktigt lämpade för sol och bad så vi passade på att göra lite nyttigheter som att ”sladda” (ungefär som att hyvla) vägen, lägga ihop lite ved, mm. Men på onsdagen kom värmen till slut och det var dags att börja slappa lite!

Men självklart fanns det något kvar att göra, den gamla baracken som mamma och pappa använde som första bostad för massor med år sedan har blivit väldigt gammal och murken och skulle eldas upp.

Problemet var att den stod nära skogen, jag tyckte att vi skulle fälla några träd så elden inte skulle sprida sig när vi eldar upp den i höst, men mamma och brorsan var överens om att den skulle flyttas till vändplanen så då fick det bli så.

Jag blev utsedd till att köra traktorn som skulle lyfta baracken och backade försiktigt ner mot sjön. Jag trodde inte att den skulle orka med, men det var en baggis att lyfta det gamla vraket! Men sedan började helvetet, när jag backade med baracken upplyft från marken fastnade jag på ett betongblock som låg i marken och var tvungen att släppa ner allt och försöka ta mig loss.

Ju mer jag försökte desto närmare myren kom jag (den var lite extra stor och blöt pga det höga vattnet i sjön) och till slut fanns ingen återvändo. Traktorn satt fast som i ett skruvstäd med hjulen helt vridna åt sidan, framdelen hängandes på det eländiga betongblocket och bakdelen djupt ner i myren. Tre av fyra hjul saknade fäste och då hjälper det inte att traktorn är stark och har fyrhjulsdrift.

Att lyfta 8200 kg monster utan hjälp från maskiner är inte lätt, det fick vi verkligen erfara, men efter ca fem timmar hade vi åtminstone fått upp den 10 cm från marken och läget var aningen ljusare. Dessutom hade vi fått det lite torrare under hjulen med hjälp av sand, stenar, stockar, brädor, ett gammalt brunnslock och en gammal madrass, så läget var aningen ljusare. Våra härliga grannar kom och försökte tappert att hjälpa till med två fyrhjulingar med vinsch, men effekten blev ungefär detsamma som om en hamster försöker dra en människa i en pulka uppför en brant backe.

Till slut fick vi hjälp av Rolf och hans grävmaskin och tack vare honom och vårt hårda slit under dagen lyckades vi få upp jätten ur hålet.

Trots att jag har bott i Stockholm hela mitt liv har jag på något sätt lyckats undvika Pride-veckan. Detta år såg inte ut att bli annorlunda eftersom vi skulle åka upp till stugan samma dag som Pride-paraden, men efter långa diskussioner och lite gnäll så tryckte vi in det i vårt redan fullspäckade schema.

Det var riktigt roligt att titta på alla knäppa utstyrslar, tyvärr missade vi början av paraden så det kändes lite kort. En grinig gubbe stod bakom oss och påpekade att dom var äckliga (undrar varför han då gick dit och tittade?) och en idiot sprang runt med mask för ansiktet och pekade finger åt deltagarna, men annars var det mycket lugnt och städat.

Jag måste säga att Kungliga Tekniska Högskolans Quarneval slår Pride på fingrarna ganska ordentligt dock, dom har fantastisk fantasi och gör sjukt konstiga fordon som dom färdas runt med i sin parad.

Jag fick en väldigt oväntad födelsedagspresent av min söta flickvän, en vandring på taket på gamla riksdagshuset i Stockholm.

Tyvärr lyckades vi båda skruva upp förväntningarna lite för mycket så det blev inte så bra som vi hade trott (jag var säker på att man skulle få ta sig över till andra byggnader och att det var en lång promenad), men det var riktigt trevligt ändå.

Det började med att vi träffades utanför Riddarholmskyrkan där guiderna hämtade upp oss och förklarade lite vad som skulle hända. Efter det gick vi in i gamla riksdagshuset och tog oss upp på vinden där vi fick sätta på oss hjälmar och klätterselar.

Så småningom blev vi utledda på taket och fastsatta i säkerhetslinor som följde en liten vandringsled över taket.

Istället för den långa promenaden blev det små korta etapper och långa stopp där guiden berättade intressanta saker om Stockholms historia och vi njöt så klart av den fina utsikten.

Jag som icke höjdrädd tyckte inte att det var några problem alls och hade helst knatat runt utan hjälm och sele, men jag skulle väl inte rekomendera upplevelsen till någon som har svårt för att gå på en tre dm bred plåtstig utan räcke och med fri sikt till marken 15 meter nedanför.

Upplev mer som arrangören heter rekomenderar att man inte ska vara drogpåverkad och gå runt i högklackat, och den rekomendationen är nog ganska bra att följa, trots säkerhetslinan.

När vi tittade på Jeff Dunhams show i Kista tidigare i år så träffade jag några av Liljens kusiner för första gången och efter det har framförallt Göran och hans fru Karen försökt att övertala oss om att vi ska åka ner och hälsa på under semestern.

Filmer brukar ju vara som bäst när om inte alls var vad man hade förväntat sig och det stämde bra även på detta besök! Jag hade inte reflekterat så mycket över vad vi skulle hitta på och hade väl mest tänkt att det skulle vara en lite ort mitt ute i skogen där vi kanske skulle bada lite om vädret tillåter och kanske grilla nån kväll.

Liljen nämde dessutom att Göran hade pratat mycket om att vi måste titta på "hotellet" vilket jag föreställde mig som någon liten byggnad i mitten av byn.

Jag hade ganska fel kan vi väl konstatera i efterhand, första kvällen stämde ganska väl in på det jag hade föreställt mig, men dagen efter var det dax att titta på hotellet. Det visade sig ligga ett par mil bort och både Göran och Karen jobbar där. Hotellet är ett av dom två i Sverige som dom faktiskt kan ta betalt för att man ska få gå runt och titta i, med konstverk värda över 50 miljoner och underbar design med rått stål.

Första dagen tillbringade vi i hotellets relaxavdelning och efter det gick vi runt på outleten som låg granne med hotellet där jag hittade massvis med fina kläder. På kvällen grillade massa gott och hade det mysigt hemma hos Göran och Karen.

Sista bilden i galleriet är på barnens mycket udda leksaker, vi kunde inte sluta fundera på hur dom tänkte när dom designade dom!

Dagen efter fick vi en visning av resten av hotellet, den fantastiska baren och dom fina hotellrummen med små kopior av poolen som handfat.

Efter ett snabbt besök på outleten och lite lunch inne på sport-baren började vi den långa resan hem. Det var drygt att köra hela vägen själv, men Liljen och hennes syster Alexx höll mitt humör uppe.

Skönast citat från resan:

(stopp vid Statoil någonstans längs E4:an, Alexx pratar med Göran i mobilen)

Göran: Var är ni?

Alexx: På Statoil!

Göran: Men var då?

Alexx: Vid E4:an

Göran: Gaaah! Kan jag få prata med Liljen?

(Liljen har inte hört samtalet)

Göran: Var är ni?

Liljen: På Statoil!

Göran: Men var då?

Liljen: Vid E4:an

(här får vi nog censurera Görans tankar....)

Nu har det varit hemskt klent på bloggfronten ett tag, mycket att göra på jobbet och sedan kom semester och sol som prioriterades mycket högre än webben.

Men nu är det dax att försöka komma ikapp så det blir väl en bunt inlägg den här veckan istället!

Till att börja med så har brorsan hunnit fylla 30 år och då hade han så klart kalas hemma där vi förutom god mat fick gå på tipspromenad och svara på frågor om hans liv, kasta yxa, skjuta prick, mm.

Dom totalt fem grenarna sammanställdes och vinnare blev Lars som gärna tog emot flaskan med japansk whiskey som var förstapriset.

Det var gott om odjur med på festen, bland annat krabaten uppe till höger som uppenbarligen lyckades med sitt uppdrag. Trots alla stick klarade jag mig dock helt från myggbett, mycket konstigt!

När mörkret lagt sig blev det dax att spela fotboll (jag hade ingen lust att bryta några ben och avstod) och sedan blev det lite bad i bubbelpoolen och lite Guitar Hero för oss som inte fick plats.

Av oss fick han ett fallskärmshopp i present, hoppas jag kan följa med och titta på när det blir av!

Någon kilometer från brorsan börjar ett naturreservat med en härlig sjö och väldigt fin natur. Liljen och jag hade pratat om att gå dit någon dag.

Eftersom det var så fint väder beslutade vi oss för att försöka hinna med lite stop på vägen och att det då skulle ta så pass lång tid att vi ville ha något att äta. Vi fixade lite pastasallad och gav oss iväg till delmål nr 1, Statiol i Huddinge, för att köpa en varsin glass.

Delmål nr 2 blev att hälsa på mamma, som till en början inte verkade vara hemma, men vi hittade henne på altanen på baksidan. Efter en kort paus tog vi vägen genom skogen förbi den gamla hoppbacken och hem till brorsan, Kajsa och Lova som oxå var hemma och bjöd oss på lite läsk.

Målet var att gå till sjön Gömmaren i mitten av reservatet och äta där, men Kajsa sa att det var dax för middag och föreslog att vi skulle gå dit utan mat och sedan vända tillbaka till dom och äta tillsammans.

På vägen till Gömmaren såg vi ett rådjur som försökte leka osynligt, strax efter hörde vi något skälla och jag blev lite ställd. Jag har hört att rådjur tydligen ska skälla, men det här lät exakt som en hund så jag har ingen aning om vad vi hörde. Är det någon som vet hur dom låter?

Väl framme vid Gömmaren såg vi att folk badade för fullt i det kalla vattnet, men vi nöjde oss med att doppa våra fötter och kyla ner dom lite efter den långa promenaden. 1,5 mil blev det totalt, men tack vare stoppen kändes det inte så farligt ändå.

I torsdags var det valborg och dax för den årliga titten på brasan, konstig tradition egentligen...

Liljen skulle till Uppsala och festa med sina kompisar och åkte redan vid lunchtid, själv hade jag bestämt mig för att hitta på något med Tobe och Jessica. Vi började med att träffas hemma hos dom och efter en stund gick vi och Jessicas kompis Sofie till brasan på Riddarholmen.

Det var väldigt fint med den stora elden och det mörka stadshuset i bakgrunden, jag blev väldigt nöjd med fotona!

Efter brasan gick vi via Mc Donalds tillbaka till lägenheten och spelade lite kort och drack lite goda drinkar, Tobe stod för kvällens bästa blåsning när han lyckades grundlura både Jessica och Sofie när vi spelade "tecken".

Framåt midnatt dök även Liljen upp och strax innan två begav vi oss hemåt.

Lova mig att ni tittar på bild 1 och 3, dom är väldigt fina!

Helgen är över men jag är fortfarande upprörd över den fällande domen mot The Pirate Bays grundare! Ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd? Hur mycket blir mitt straff om jag super mig full, sätter mig i bilen och kör ihjäl någon?

Jag köpte ny TV i somras och strax efter följde en underbar liten mediaspelare som får ta hand om uppspelandet av film och TV-serier. Huvudorsaken till köpet av spelaren var att utrymmet i mina hyllor tog slut, jag har ca 300 DVD:er och med en tjocklek på mer än 1 cm styck blir det ganska mycket plats som går åt.

Men köpet var även del i miljötänkandet, jag hade tidigare spelat upp nedladdat material via datorn och gillade jag filmen köpte jag den på DVD. Det kändes lite onödigt att ha en stor klumpig dator för att spela upp lite film, nu kan den stå avstängd och den lilla nätta mediaspelaren sköter jobbet mångdubbelt bättre.

För den som inte testat så är operationen från soffan följande:

• Välj om det är film, TV-serie eller musik som ska spelas upp
• Om jag har valt en film kommer alla filmernas omslag upp, välj en som verkar vara intressant
• Filmens handling, längd, skådespelare, betyg, mm visas, är det ett bra val, tryck på play!

Detta kombinerat med regler som automatiskt laddar ner de TV-serier jag inte vill missa har varit ett riktigt bra koncept, mycket enklare än att försöka programera någon video eller hårddiskinspelare att ta det från kabel-TVn.

Men allt ovanstående är omöjligt att få till på ett lagligt sätt! Vi ska köpa DVD-skivor som man gjorde förr i tiden, TV-serier ska man se när dom sänds eller köpa som box ett år efter, musik går äntligen efter 15 år att köpa som mp3 så man kan göra vad man vill med det man ärligt köpt, jippi!

En stor eloge till cdon som tvingade fram bytet till mp3 efter att missnöjda kunder vägrade köpa skivbolagens piratkopieringsskyddade skit, när ska någon erbjuda samma sak för film?

Jag är helt övertygad om att Pirate Bay och andra liknande tjänster har vuxit så enormt för att det är enkelt att använda, inte för att det är gratis. Men krutet läggs inte på att slå dom på fingrarna och göra en bättre legal tjänst, det läggs istället på att jaga kunderna och försöka skrämma tillbaka oss till den gamla teknik som de kan tjäna mer pengar på.

Hur många är det inte nu som skaffar olika betaltjänster för att skydda sig, vore det inte bättre om dessa pengar kom in till en legal Pirate Bay? Det visar ju att folk är beredda att betala för att få fortsätta tanka!

Sist ett par småfrågor:

• Varför ska dom kända skådespelarna få hundratals miljoner för sina filmer?
• Varför får vi en straffavgift på varje tom DVD, hårddisk, mp3spelare med mera för att dom används till piratkopiering, när vi sedan inte får piratkopiera för att det är olagligt?
• Hur kan Sverige vika sig för en sån skitbranch och låta dom få bilda lagar som passar dom?
• Varför tvingas de som köpt en laglig DVD se reklam innan filmen och pekpinnar om att det är olagligt med piratkopiering när de som laddar ner filmen olagligt slipper?

En sak är säker, jag kommer inte köpa fler filmer och ingen musik förrän IPRED är borta och vettiga legala alternativ finns. Då är det både formatet, användarvänligheten och priset som måste ses över, det hjälper inte att göra en bra tjänst där filmer kostar 199 kr när dom finns för 29 kr på ICA, då får dom ändå inga kunder!

I juni är det val till Eu-paralamentet och då tänker jag försöka rösta in Piratpartiet.

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen på sistone och det beror på att en bra sak har fyllt upp mycket av min fritid på sistone!

Till det kan jag lägga till att det har varit väldigt mycket att göra på jobbet den senaste tiden och då har bloggen, facebook, MSN och i stort sett allt annat som har med nätet att göra blivit bortprioriterat.

Men tillbaka till det bra: den 9:e februari satt jag på tunnelbanan och läste Metro på väg hem från en lång arbetsdag. Jag såg mest fram mot att få komma hem och skulle väl försöka samla lite energi till att orka släpa mig iväg till gymmet, ingen höjdardag än så länge med andra ord.

Men när tunnelbanan stannade vid Universitetet klev det på en väldigt söt tjej och satte sig mitt emot mig, våra blickar möttes flera gånger och till slut började vi prata lite. Det slutade med att vi båda gick av vid T-centralen, bytte nummer och kom överens om att ta en fika någon dag.

Fikat blev bytt mot en biljardkväll, en långpromenad, en isig uteservering och sedan en kopp värmande te på en krog på söder bara några dagar efter träffen i tunnelbanan. Det visade sig att den söta tjejen som förresten har det ovanliga namnet Liljen är jättemysig och härlig på alla vis, så förra lördagen frågade jag "chans" på henne och hon sa ja, hihi.

För tillfället jobbar jag på kontoret och lyssnar samtidigt på rättegången mot The Pirate Bay. Det är tidvis väldigt segt, men samtidigt roligt att lyssna på när helt datorovana människor försöker förstå något så komplicerat som hur torrents fungerar.

Jag förstår att film- och musikbranschen är livrädda för den utveckling som är på gång, men samtidigt står jag till väldigt stor del på piraternas sida i den här frågan. Det fungerar helt enkelt inte att klamra sig fast vid det som fungerade förut när tekniken har sprungit förbi för länge sedan.

Personligen så har jag aldrig köpt så mycket film som under de år jag har haft möjlighet att ladda hem filmer via bredbandet, men jag blir allt mer tveksam till att fortsätta min sponsring av denna bransch. Tack vare fildelning och annan nedladdning har det varit möjligt att titta på filmer som inte verkat tillräckligt intressanta för att se på bio eller betala dyra pengar för en DVD.

I den ointressanta högen hittar man dock guldkorn och många av dessa har jag senare köpt på DVD. Det känns som jag är ganska ensam om att resonera på det sättet eftersom vanliga användare jagas och flera gånger har fått betala skyhöga skadestånd för en film eller några låtar som de delat ut.

Tills vidare kommer det inte köpas några fler filmer för mina pengar, jag hoppas att fler gör likadant och att det börjar svida lite, det är dags att tänka om och försöka vinna med bättre tjänster och priser istället för en meningslöst rättskrig som ändå inte kommer få folk att gå tillbaka till gammal teknik.

Flera strider är redan vunna, vi behöver t ex inte vänta ett halvår längre för att stora kända filmer som släppts i USA ska komma till lilla Sverige.

Lycka till grabbar!

Idag fyller min söta brorsdotter två år!

Vi firade henne redan i söndags och fyllde på högen med presenter igår. Det var lite extra kul för min del som har missat både dagen hon föddes och hennes första födelsedag eftersom jag var i Chamonix båda åren.

I år blir det Cortina istället men som tur var krockade det inte med födelsedagen denna gång!

Eftersom julklappsberget blev så stort fick vi stränga order om att hålla oss till kläder på födelsedagen (dom växer ju så det knakar dom små rackarna!) så det blev byxor och ett par fina tröjor från mig, syrran, Jocke och mamma.

Jag är normalt sett inte alls höjdrädd så länge det finns något stabilt att stå på under mina fötter. Men idag på väg till kontoret fick jag se en plats jag gärna skulle undvika att vara på. Jag har visserligen stått i en sån korg förut, men den var inte lika högt upp så det fick väl vara acceptabelt.

Undrar vad killarna i mitt favoritradioprogram Christer skulle tycka om att åka runt i en sån korg. En av dom berättade att han fick krypa sista biten upp för Kebenekajse för att han var så höjdrädd. Själv kan jag inte tänka mig något stabilare än ett berg så det är hur lugnt som helst så länge jag inte behöver stå och balansera på någon kant!

Snart bär det av till bergen i Cortina (Italien) för lite brädåkning och då får jag sväva runt uppe i kabiner mellan bergstopparna. Höjdupplevelsen är väl inte något jag ser fram mot direkt, men då har jag åtminstone något roligare att se fram mot än killarna i skyliften som får den stora äran att byta ut en skylt och vyerna när man väl är uppe är ju helt underbara!

Enas riktiga födelsedag är idag, men festen var så klart roligare att ha i lördags!

Det var grymt kul att träffa alla dom som jag inte har sett på länge och det var en härlig stämning hela kvällen. Ena och Oskar bjöd på pastasallad och på något sätt lyckades dom klämma in hela 21 personer i den inte allt för stora lägenheten utan att det kändes trångt. Jag har dock aldrig sett så många glas fara i backen, men med så många på den ytan var det nog nästan oundvkligt.

Ena och jag hade fixat lite musik tidigare i veckan, det lät bättre än väntat och dessutom drogs så klart Singstar fram efter ett par timmar när folk blev tillräckligt onyktra. Sladdarna till mikrofonerna swischade så klart ner ytterligare ett par glas, men städpatrullen var snabbt framme!

En toppenfest var det verkligen och särskilt kul var det som sagt att träffa dom som man inte sett på länge!

Ha det så bra tills nästa gång vi ses!

Ena hade födelsedagsfest i lördags och där avslöjade Peter att han tittade in på min blogg ibland och att han dessutom tyckte att det var lite dåligt att jag inte hade skrivit något om nya TVn. Eftersom vi sågs sist på Enas förra födelsedagsfest som vi hade hemma hos mig så var det verkligen motiverat...

Till mitt försvar kan jag säga att TVn byttes ut innan jag fick ork nog att knåpa ihop webserver, lära mig Joomla och den lilla del PHP som krävs så det finns en orsak till att det inte har kommit upp några foton.

Jag kan väl passa på att skriva att det krävdes tre månaders telefonsamtal och butikbesök innan jag fick TV-bänken att se ut som den gör och att jag antagligen aldrig kommer våga köpa något som ska byggas ihop på EM igen...

Här är hur som helst före och efter bild på TV-sidan av vardagsrummet, ett halvår försenat. Lördagens fest kommer jag skriva om snart, kanske redan ikväll om jag inte somnar efter träningen!

Så var julfirandet över för denna gång...

Vi brukar alltid fira julen uppe i stugan med tjocka släkten, men vår farmor dog tidigare i år och med henne försvann möjligheten att få bidrag till vinterunderhåll av vägen upp till Örnåsen.

Med en skruttig morfar som ändå inte vill åka upp till stugan fick det bli firande i deras hem i Valbo väster om Gävle istället! Ddet var trevligt med det kändes ändå tråkigt att spräcka den fina traditionen vi har haft och dessutom är det surt att veta att det antagligen inte kommer bli bättre i framtiden.

Det känns riktigt tråkigt att ha en stuga som man inte kan utnyttja mer än på sommaren, särskilt när det har varit så bra att kunna göra dagsutflykter till t ex Vemdalen som ligger ett par stenkast bort.

Men tillbaka till julfirandet nu! Vi hade bestämt oss för att skrota det här med att köpa julkappar till varandra i år, istället koncentrerade vi oss på att köpa julklappar till Lova som är den enda knatten i laget för tillfället. Jag fick ändå pengar av mormor och morfar och lite bra och ha från mamma och en fin tröja av min underbara kompis Ena.

Förutom det köpte jag en PSP till mig själv i mellandagarna för att jag och brorsan ska ha något att fördriva tiden med när vi sitter på flygplatsen på väg till London, underbar liten manick!

På det stora hela har det varit en väldigt lugn jul utan stress för en gångs skull, tyvärr fick den ett lite tråkigt slut som syns på sista bilden, men det gick bra till slut och morfar fick komma hem för några timmar sedan.

Ena och Oscar skulle hälsa på mig i söndags och som vanligt var jag ute i sista minuten när jag skulle handla något gott som vi kunde äta.

Eftersom jag skulle passa på att handla en hel del annat med hoppade jag in i bilen och åkte iväg till det nybyggda Willys i Älvsjö som jag aldrig hade provat. Jag tittade snett på dom långa kassaköerna redan på vägen in och blev bra sugen på att testa självskanning som dom hade stora reklamskyltar för.

Men jag insåg att det säkert skulle ta alldeles för lång tid att registrera sig (tyvärr ett krav) skyndade jag istället igenom butiken och hann ungefär halvvägs innan Ena ringde och berättade att dom var lite tidiga, dom skulle vara hemma hos mig om en kvart.

Jag plockade på mig det sista och ställde mig i den sega kassan som stod helt stilla. Efter ett par minuter gick jag trots allt över till självskanningsavdelningen och beslutade mig för att göra jobbet själv istället, registreringen kunde inte ta lika lång tid som den sega kassan!

Då kom den stora frågan - kan jag få se din legitimation?

Visst tyckte jag och plockade...inte upp körkortet ur plånboken, det var borta och jag lägger aldrig ur det hemma eller i någon ficka/väska. Surt fick jag istället gå tillbaka till kassan och tankarna svävade iväg angående allt brottsligt man kan göra med ett upphittat körkort.

Väl hemma kom jag på när jag hade sett körkortet sist, det var över en månad sedan när vi spelade biljard och körkortet lämnades som pant. Att jag inte skulle ha märkt det på så lång tid var helt osannolikt men jag ringde ändå till biljardhallen och bad dom leta.

Efter ett antal frågor om mitt namn, om det var leg eller körkort och diverse "vänta en stund till" (det kändes som en halvtimme men tog säkert inte mer än fem minuter) säger killen helt plötsligt: jag har hittat det!

Tydligen har jag kört runt utan körkort, gått på krogen osv i drygt en månad utan att märka något, jag är nästan imponerad över hur jag har lyckats med något så klantigt! Men just nu är det hemskt skönt att allt är tillbaka på rätt plats och jag funderar starkt på att tejpa fast det i plånboken så det inte händer igen!

Igår var det dax för ett efterlängtat möte med kompisarna från förra jobbet, WSP. Simon tog initiativet och bjöd in oss till sin fina lägenhet i Årsta där vi förfestade innan vi skulle till Golden Hits.

Många som jag känner har Guitar Hero och det är riktigt kul på såna här små träffar. Personligen är jag helt värdelös på det, men det är kul ändå. Simon hade dock något som var ännu roligare, nämligen Rock Band!

Konceptet är likt det i Guitar Hero, men här samarbetar man för att klara låten och kan t ex rädda den som har lite svårt att klara sig. Istället för bara gitarr är det gitarr, bas, trummor och sång som gäller så fler kan vara med och leka. Det var otroligt roligt faktiskt och jag blev riktigt sugen på att köpa en PS3 med alla tillbehören!

Jag la upp ett par filmer på YouTube för att visa lite hur det såg ut när vi nybörjare lekte samt när Simon visade hur det ser ut när man är duktig på trummor!

Tyvärr var det kört att komma in på Golden Hits så det blev Högbergs istället. När vi senare inte ens kom in på Alladin gav jag upp och drog mig hemåt genom ett regntungt Stockholm istället.